Bloggkrapula!

Idag har denhär, jag, lidit av bloggkrapula!
Känns otroligt naket att skriva ärligt om sitt jobb.
Min morgon inleddes med hembesök av dagistanter, jag var otroligt nervös, hade städat för fullt och var ändå inte nöjd med resultatet. Sen då de kom var jag onaturligt hurtig, positiv och ack så oäkta!
Det gick ju bra ändå och de for nöjda iväg och jag blev kvar med spyfärdigt självförakt över min speedade onaturlighet.
Sen en halvtimme försenad till repetitionen, lättad att vara där, med just dehär männskorna som jag kan vara mig själv bland. Nästan.
Så svårt det kan vara att sätta igång, gå ut på golvet och bara börja, ta reda på denhär världen. Vi tycks alla vara lite såna som gärna röker ännu en cigarett och sen..
Så, börjar vi och plötsligt känns det otroligt inspirerande, roligt, svårt, jag kan texten dåligt och tanken, tankarna bryts konstant men det går ändå framåt med ministeg.
Minna talar om skörhet, sannhet, verklighet. Jag minns mitt fejkade morgon jag..
Det är svårt att vara sig själv! Vet jag egentligen hurudan jag är? Hur ska jag lära mig bara vara?
Min värld dras sakta in i Minns du mig?
Det känns bra!

Marika