Det har varit en otroligt lång och tung vecka för Minna, Marika och Pia i synnerhet. Men de är så duktiga och orkar jobba på. En ledig dag gör nog gott. Premiären närmar sig med stormsteg.
De senaste tre övningarna har jag inte fått sufflera. Ja, inte som vanligt. Pia och Marika måste hitta varandra och hitta till hur de kan stötta och hjälpa varandra ifall de kommer bort och jag inte finns där för att hjälpa. Jag kommer bara att finnas till hands några föreställningar och sedan måste de klara sig på tu man hand.
De är så otroligt duktiga, Pia och Marika. Några gånger har någon dera kommit bort och den andra har då ändrat sin replik så att den har kunnat hjälpa den andra. Men ack så smidigt. Något som bara Minna och jag inser. Men ingen annan.
Men det är svårt. det är faktist förvånadsvärt svårt att vara tyst. Man är van av att på en hundradels sekund mata upp något som gick snett. Ett ord, en mening, ordföljen. Men nu, visst händer det att ordföljden ändras lite grann, ord byts ut till synonymer, en mening faller bort, eller en hel replik ibland. Men jag får inte säga något. Endast om det är något som pjäser stöder sig på. Något större, något viktigt som resluterar i att pjäsen börjar halta lite grann ifall det glöms bort.
Imorgon börjar övningarna igen. Jag hoppas att alla tre fina flickor har kopplat av hjärnan idag för att bara vara. Utan att tänka på något alls. Slappnar av. Jag tror det gör mer gott än något annat just nu.
Jag. Jag längar redan till morgondagen!
Härlig söndag!
- Bettina
fina Bettina! Tusen tack för allt ditt stöd!!
SvaraRadera